marlein

Återigen.... kanske blir det anorlunda nu, kanske inte.

Har känt ett tag att jag behövt skriva av mig, sen har det kommit saker emellan, precis som det brukar. 

 

Nu sitter jag här med en halvfärdig halväten kanelbulle och en Sprite zero. Känner ni balansen där emellan? ;)

 

Flytten till Skivarp är klar och jag är iordning med det mesta. Utom lillens rum. Men där är så gott som klart där också ganska så snart. Fick hjälp med tapetseringen häromdagen där inne, Tack pappa för det.

 

Och idag var han här så vi kunde hjälpas åt att försöka få upp poolen. Känner att en sådan kan behövas nu för denna gravida kropp. Dock så blev den bara halvfull idag då det började läcka genom pumpen. Alltid är det något!

 

 

Anledningen till att jag klickade mig in här igen är väl mest för att skriva av mig om känslor och annat som dyker upp när man är med barn. Och de flesta har ju någon att dela dessa känslor med, dela stunderna som är positiva, men också de sidorna av gravditeten som är lite sämre. Det är ju definitift inte en dans på rosor. Iallafall inte min graviditet. Eftersom jag lever ensam med det, så finns det ingen som frågar dagligen hur jag mår, hur vi mår, hur det känns.... Ingen att kuddprata med om dagen, eller hur natten varit. Det är bara jag. Enbart jag...... Det är tomt, ensamt, tråkigt, jobbigt och tungt. Det är tungt att bära på alla känslorna ensam.