Förlossningsberättelse del 1
Under graviditeten så har jag ju varit väldigt stor som de som träffat mig vet. Och de sista veckorna innan BF där så fortsatte jag bara att bli väldigt mycket större så min barnmorska skickade iväg mig på ett extra ultraljud för att kolla upp detta.
UL fick jag en fredag där jag fick reda på att barnet var väldigt mycket större än genomsnittet och hon skulle kontakta specialist på sjukhuset. Sagt och gjort så fick jag en tid måndagen därpå. Måndagen kom och jag fick sällskap av mamma och Beccy.
Vi diskuterade lite där vad vi trodde om igångsättning och isåfall när..men det var ingen av oss som hade gissat på morgonen efter!! För det var vad som blev, fick en tid i handen till igångsättning morgonen därpå.
Så, det var bara hem och packa väskan för det hade jag ju inte gjort än. Detta var 22 Juli, jag hade ju inte beräknat datum förrän 8 Augusti... Jag tänkte att det var gott om tid kvar.
Väskan packad, snacks och dricka inhandlat (ska tilläggas att vi hade mat, snacks och dricka så vi hade klarat oss två veckor).
Sen var det bara att gå och lägga sig och försöka få några timmars sömn.. lättare sagt än gjort.
På tisdagsmorgonen tog vi all packning och begav oss in till sjukhuset i Malmö. Väl inne fick vi ett rum, varsin säng, tv, balkong.. ja det var rätt mysigt faktiskt.
Sen var det dags att starta igångsättningen. Första cytotec-shoten fick jag någon gång runt lunchtid. Smakade inte så mycket och kände ingenting. Nästa shot var efter två timmar, tredje efter ytterliggare två timmar och fjärde shoten två timmar efter det. Däremellan var vi ute i det fina vädret och tog lite promenader, åt lite, spelade kort... men efter fjärde shoten började jag känna som menssmärtor som smög sig på i rygg och mage. Sen blev det shot nr 5 och smärtorna blev allt mer påtagliga, Jag fick shot nr 6 och då var det dags att sätta sig i duschen. kl var nu någong gång mitt i natten och smärtan var nu fruktansvärd. Jag satt i duschen medan Beccy spolade mig med varmt vatten. Därefter kommer en sköterska in och frågar om jag vill pausa, så jag kan vila mig lite. Givetvis ville jag det. Som förstföderska så vet jag ju inte alls vad jag gett mig in på, så vi pausar med cytotecen och jag får vila mig.
Det jag inte visste då var att jag inte skulle få nästa shot förrän efter mogonpasset gått på, vilket betydde att det var bara till att starta om från början eftersom värkarna lagt av.
Alla mina värkar på natten i duschen var alltså helt förgäves!!! Tack sköterskan, tack! Fyfan!
Sen var det samma process igen, shot efter shot efter shot. Samma sak var det nu, efter fjärde shoten ungefär började jag känna litegrann, efter femte litemer och efter sjätte kände jag en hel del igen. Dock så var det sista shoten, man tar alltså bara 12 cytotec-shotar så det var dags för nästa steg som var att sätta in en ballong som fylls med vatten för att vidga.
Sköterskan berättade då för mig att den ska sättas in två timmar efter sista shoten. Strax efter hon varit i rummet så kommer läkaren in och säger att det skulle göras direkt. Informationen var ju lite sådär...(riktigt dålig genom hela vistelsen)
Jag tar mig upp och följer med in i ett annat rum.
"Hur ont gör detta" frågade jag. Varav läkaren svarar "Ungefär 4 på en skala från 1-10".
Piece of cake tänker jag. Tills det visar sig att de råkar sätta in den mitt i en värk. I detta skedet ser jag stjärnor. Jag skulle gå in till mitt rum, tvärs över korridoren och svimmar nästan av smärta. Kan knappt hålla ögonen öppna. Läkaren och sköterskan håller i mig på varsin sida och säger åt mig att hålla ögonen öppna. Jag minns att jag ber efter smärtlindring och får en morfinspruta.
(Fortsättning kommer inom kort i nästa inlägg)
