35,5 %
Nu vet jag inte vad som är värst. Att jag känner mig ensam genom detta eller hur synd jag tycker om dig som missar detta. Hur synd jag tycker om dig för att du inte förstår hur mycket du missar. Och allt detta medvetet. Jag kommer nog aldrig att förstå...
UL idag, igen.. Allt ser bra ut, men barnet är fortfarande stort, nu över 35% större. Förra gången 25%. Har fått en tid bokad hos specialist på KK på måndag, där får vi se vad som sägs och bestäms.
Känns som att det är dags att packa väskan nu. Och förlossningsbrevet bör kanske skrivas.
Nu är det nära, och jag känner mig nervös inför förlossningen. Det kommer att vara tufft, det kommer att göra ont, det kommer förmodligen ta lång tid. Jag kommer att vara helt färdig, mör i kroppen..
Men så många andra kvinnor klarar av det, så det bör väl jag också göra?
Häromdagen hade jag så ont i magen sedan ett dygn tillbaka och kände till sist att jag ville åka till KK och kolla vad det var. Att det gör ont kan jag ta, men jag vill veta varför.
Var det något fel på mitt barn?
Men nej, allting såg fint ut och barnet verkar må bra! Läkaren frågade i vanig ordning HUR det känns, HUR gör det ont. Alltid lika svårt att svara på en sån fråga.
Sen frågade han om det kändes som sammandragningar!?
"Jag vet inte" svarade jag, "det har jag aldrig haft så jag vet inte hur det känns".
Varav han sen sa "För det är det du har nu var 10e minut"...
Se där.. så känns alltså mina sammandragningar... typ som kraftig magkatarr, nästan konstant särta.
För övrigt grym läkare, rätt man på rätt ställe!
Blodkorv blir det nu, ska försöka boosta kroppen med järn inför förlossning. Har gått sådär hittills dock..
